Magnus ULLQVIST

Innan han kom i tjänst vid S.R. 1709 som sergeant, hade han varit “herretjänare”. Med nämnda reg:te deltog han i slaget vid Hälsingborg 1710, där han sårades av en muskötkula och av vilket sår han lång tid hade svår känning. S.å. bevistade han slaget vid Kjögebukt, följde reg:tet till Pommern, där han deltog i Stralsunds belägring, och blev vid ett parti vid Zarentin i ett anfall mot de danska dragonerna träffad i huvudet av en granat, vilket sår lämnade ett djupt ärr efter sig och av vilket han hade ständig svårighet isynnerhet vad synen och hörseln beträffade.
Han befordrades till 1. fänrik 1712, bevistade slaget vid Gadebusch och blev fången vid Tönningen, fördes till Danmark, varifrån han flydde till Sverige 1714. Under fälttåget i Norge 1716 blev han illa skjuten av en styckekula i ryggen, av vilket han hade “svår vedermöda”. I 1718 års norska fälttåg deltog han även och närvar vid Fredrikshalds belägring samt sedermera i striden vid Södra Stäket 1719 och vid alla dessa tillfällen hade han förhållit sig berömligen.
Ullqvist anhöll 1739 vid reg:tets samling i Södertälje om avsked i följd av bräcklighet och oförmögenhet till krigstjänst. Han hade stark “fluss” i huvudet, var snart 60 år gammal, hans ben ville ej bära honom, fötterna voro förkylda och han kunde ej marschera långt. Reg:tschefen lämnade honom det vitsordet, att han “under påstående krig sig stedse väl förhållit”. Han hade “alltid väl, flitigt och beskedligen sin tjänst förrättat” och varit en “skicklig och god officer”.