Leonard Alexander HERCULES

Efter att hava blivit rustmästare vid S.R. 1733-06-16 och förare med indelning 1736, blev Hercules livdrabant s.å. men åter anställd vid S.R. 1741-03-05 och då som fänrik med indelning.
Han bevistade finska kriget och deltog i striden vid Willmanstrand, där han sårades i vänstra axeln och där han under reträtten för att rädda den av honom burna fanan från att vid fiendens häftiga påträngande falla i dess händer slet den från fanstången, som han slog sönder. Hercules gjorde detsamma med den fana, som hans svåger fänriken Karl Gustav Kuhlhielm, som svårt sårad låg på slagfältet, hade burit. Han rullade ihop fandukarna, gömde dem under rocken och förde dem så till generalitetet i Fredrikshamn.
Hercules, som var en “hurtig officer”, hade befordrats 1741 till interimslöjt., fått 1742 konfirmation därpå och blev 1749 kaptenlöjt. Till stabskapten utnämndes han 1752 och 1758 erhöll han avsked.