Karl R VULT von STEIJERN

Efter att 1717 blivit volontär vid Livgardet, bevistade Vult norska fälttåget 1718 och därunder belägringen av Fredrikshald samt deltog sedermera i striden vid Södra Stäket 1719, vilket år han blev fänrik vid S.R. Han bevistade operationerna kring Stockholm och i Södertörn de följande åren. År 1732 befordrades han till kaptenlöjt.
Kyrkoherden i Bettna församling hade år 1738 anmält för konsistorium, att Vult von Steijern ganska sällan med församlingen bevistade den allmänna gudstjänsten och ej på 4 à 5 år med sin fru gått till herrans nattvard och förövrigt haft det självsvåldet att ej låta kyrkotaga sin fru efter en och annan barnsäng. Sedan konsistorium meddelat översten detta, anbefallde denne Vult von Steijern, att i kristlig vandel och skickligt leverne föregå sina underhavande med gott exempel samt insända förklaring. I förklaringen, som insändes till konsistorium, säger Vult von Steijern, att hans uteblivande från kyrkan berodde på att han ej fått sig tilldelat några bänkrum därstädes.
Kommenderad 1739 till Finland, erhöll han året därpå permission till Sverige för att sköta sina egna angelägenheter samt erhöll 1741 med anledning av en iråkad vidlyftig process avsked med tillstånd kvarstå i armén. Med anledning av pågående finska krig skulle en del försvarsverk på Sveriges östra kust sättas i försvarsskick och däribland gamla skansen vid Nyköping. För att hava uppsikt över de där arbetande 57 st. rekryter av S.R., anmodades han infinna sig i Nyköping i juli 1742, vartill han först avgav jakande svar, men avsade sig sedan uppdraget. Han anhöll 1746, sedan nu hans process blivit slutad, få göra tjänst vid reg:tet, vilket beviljades och där han åter blev kaptenlöjt. 1747 samt blev kapten och chef för Öster Rekarne kompani 1747.
Året förut hade han tvärt emot överstens befallning vid major von Schotings jordafärd vid Björkviks kyrka sammandragit största delen av Livkompaniet med alla dess underofficerare samt låtit manskapet avgiva två salvor efter blott en underofficers kommando. Som detta var stridande mot k. förordningar, ställdes han inför reg:tskrigsrätt året därpå, men blev, då generalkrigsrätten ej fann, att han kunde fällas till något straff, istället på befallning av reg:tschefen åtvarnad 1750.
År 1749 hade han i mars av Oppunda häradsrätt i följd av olovligt brännvinsbrännande och försäljande blivit dömd att mista sin kaptenlöjt:sbeställning, över vilken dom han anförde besvär i Svea hovrätt, som upphävde häradsrättens dom.