Karl COLLING

Efter att 1709 i september (december) blivit furir vid S.R.och 1710-02-15 förare därstädes, bevistade han s.å. slaget vid Hälsingborg, där han blev skjuten i ena foten.
Colling blev sedermera 1713 i maj fången av danskarna, men återkom ur fångenskapen 1714 i slutet av mars. År 1715 ansåg översten honom som en “villig och flitig” officer samt som “ett skickligt subjekt tilll en braf officer”, med blev, sedan han 1716-08-19 erhållit konfirmation på fänriksutnämningen, redan 1718-08-10 struken ur rullorna vid generalmönstringen s.d. såsom varande oduglig som officer och erhöll 1719 avsked med tillstånd att resa utrikes.