Johan O WRANGEL af SAUSIS

Greve Wrangel blev 1783 volontär vid Jönköpings reg:te, 1784 sergeant, 1785 fänrik utan lön samt 1789 fänrik utan lön vid S.R., där han 1792 erhöll stabsfänriks indelning, blev 1794 fänrik med indelning och var kommenderad på arbetskommendering vid Haga 1796. Han befordrades till löjt. i armén 1800, till stabslöjt. 1802 samt bevistade 1805-1807 års krig, varunder han bl a deltog i Stralsunds belägring och striderna vid Finckenbrücke, där han sårades i högra sidan.
Han blev kapten och chef för Väster Rekarne kompani 1808, blev s.å. chef för reg:tets vargeringsbataljon. Vid bataljonens upplösande ingick han som chef för sitt stamkompani, men blev i januari 1809 chef för II. bataljonen. Under reträtten från Åland tillfångatogs han vid Signildsskär, men var i juni utväxlad mot rysk fånge.
Wrangel deltog i expeditionen till Västerbotten som kompanichef på II. bataljonen och därunder i striden vid Säfvar, varest han med en del av sitt kompani sändes till I. bataljonens vänstra flygel, men tvangs att draga sig tillbaka på grund av brist på ammunition. Han blev därefter kommenderad som kanonbetäckning åt ett batteri, varifrån fienden lyckats taga en kanonföreställare, vilken han med hjälp av fänrikarna Drakenhielm och Munck jämte en del av sitt manskap återtog. I striden vid Ratan deltog han även och erhöll för sitt välförhållande vid Säfvar guldmedaljen för tapperhet i fält 1810.