Gustav Adolf von SIEGROTH

Romersk Kejserlig friherre, Gustav Adolf von Siegroth studerade i Uppsala matematik, histora och lagerfarenhet, men hans håg låg åt krigaryrket. År 1734 antogs han som volontär vid Livregementet till häst. År 1744 blev han kornett vid Västgöta kavalleri och begav sig, då i Sverige ej fanns tillfälle att fullkomma sig i krigsövningar, utrikes och blev 2. löjt. med fransk fullmakt i regementet Royal-Suedois.
År 1745 befordrades han till 2. kapten och 1746 till kapten med kompani vid regementet Royal Allemand.
Som generaladjutant år 1760 erhöll han högste befälhavarens lovord, “at han så til den större som mindre Detailen upfört sig med fullkomligaste intelligence och redighet”. Siegroth transporterades 1770 till chef för Västmanlands regemente, 1771 till chef för S.R. och befordrades 1778 till generallöjtnant.
Han deltog i 1789 års fälttåg och till Anjala flyttades han för att där mottaga befälet med den nådiga förklaringen, “at det icke kunde lemnas i värdigare händer”.
Men han nödsakade snart i följd av sin kontusion, många “Fatiguer” och förkylningar anhålla få lämna armén och resa hem till Sverige för att sköta sin hälsa, vilket beviljades. Han befordrades till general i armén “i anseende til dess trogen, långlige och berömlige Tjenster, samt i synnerhet den Nit, Mandom och Rådighet, hvaraf han vid alla Tilfällen, under varande Fälttåg, ådagalagt ojäfaktiga Prof”.
Följande året begagnade han Medevi brunnskur och ämnade strax innan freden slöts begiva sig över till Finland. Hans försvagade hälsa nödgade honom dock att snart taga avsked, vilket, sedan han 1791 erhållit generals lön, beviljades. Angående hans förhållande i finska kriget säges han utom generalerna Meijerfelt och Platen varit den ende av de gamle, som ej skämde ut sig, och med avseende på anfallet på Fredrikshamn har han kallats “en elementariserad Theoreticus”, men därjämte blivit erkänd som en man med flera goda egenskaper, fast han alltid pratade ända till överflöd och värderade “hos en officer mera en wacker hand på papperet, än en tapper arm på fältet”.
Under hans chefstid vid Södermanlands regemente gjordes på hans initiativ och på hans bekostnad en artilleriinrättning därstädes 1773, och regementet blev det första som fick egen artillerikår. Ävenledes förbättrades musiken och regementet försågs med turkisk musik samt med en “Proprietets” kassa till musikens underhåll. Ny mötesplats anskaffades 1773 vid Malma kyrka på Malma rusthålls ägor. Ett ambulatoriskt lasarett inrättades på Malma hed 1780 och 1782 instiftades därstädes en undervisningsanstalt för unga officerare, vilken anstalt kallades Södermanlands regementes militärakademi, för vilken von Siegrroth 1785 fick tillstånd slå en premiemedalj, av vilken guld- och silverexemplar sedermera utdelades. Mötesfältet försågs med en hel del nödvändiga byggnader, bland vilka den s.k. regementsbyggnaden ännu kvarstår. År 1784 fick han tillstånd att vid mötesplatsen anlägga en köping, som han kallade Malmköping, vilken fick sina privilegier och tullfrihet på 50 år 1786. von Siegroth, på vars initiativ allt detta tillkommit, skänkte flera gånger till militärakademien böcker, kartor, planer och matematiska instrument.
En av Sergel modellerad medaljong av von Siegroth skänkte den senare till regementets militärakademi 1787. Medaljongen blev sedermera insatt i ett träfodral i form av en minnesvård, på vilket var målat “Friherre Gustaf Adolf von Siegroth, General. Commendeur med stora korset af Kongl. Svärdsorden. Chef för Södermanlands regemente ifrån 1771 till år 1792. Anlade Malmköping. Instiftade där en militärakademi samt beredde genom frikostighet och nit Regementet en beqwäm mötesplats och ett batteri af fyra kanoner. Af tacksamhet egnade honom regementets chef och officerscorps denna minnesvård år 1812.”
År 1781 blev han ledamot av K. Patriotiska sällskapet, till vars ordförande han valdes 1787. Efter finska krigets slut fick han av konung Gustav III som erkänsla för redlighet i tjänsten och personlig tapperhet en “Guld-Värja af masift arbete”, vilken överlämnades till honom av kronprinsen.
von Siegroth avled 1802 på sin egendom Kappstad i Lids socken i Södermanland och begrovs i Klara kyrka i Stockholm, där ett epitafium uppsattes.
Han igångsatte utarbetandet och utgivandet av en historia om Södermanlands regemente, som utkom med titel “Utkast til en Historia om Kongl. Södermanlands regemente” och vars 1. del eller stycke trycktes 1786, och vars 2. stycke, som utkom 1788, i “Uppfostrings-Sällskapets Almänna Tidningar” betecknades som ett “til Efterdöme ledande Arbete för andra Regemente”.
Av porträtt av von *Siegroth kunna omnämnas det som finnes på Mariannelund, målat 1763 av V. Stålbom och vilket enligt Siegroths testamentariska bestämmelse skall för alltid där förvaras; så det som äges av Södermanlands regementes officerskår, vilken erhållit det av generalmajoren greve Alarik Wachtmeister, och avvilket en kopia finnes i Västmanlands officerskårs ägo. Sergels gipsmedaljong av honom finnes på Mariannelund, där den för alltid skall kvarsitta, i Södermanlands regementes officerskårs ägo.