Gabriel WIGELSTIERNA

År 1712 blev Wigelstierna volontär vid Livgardet, befordrades 1714 till förare. Han blev 1717 2. fänrik vid S.R. och bevistade 1718 års fälttåg i Norge. I approcherna, där han var kommenderad i och för arbete, blev han sårad av en bomb i vänstra knäet och höften, vilket inträffade två timmar innan konung Karl XII blev skjuten.
Wigelstierna befordrades 1719 till 1. fänrik samt deltog i samma års fälttåg och bevistade därunder striden vid Södra Stäket, där han kommenderade hälften av Oppunda kompani, blev sårad av en muskötkula i huvudet vid högra tinningen, men dock ej svårare än att han kunde fortsätta att föra befälet.
Han erhöll 1733 fänriksindelning samt 1739 avsked med löjt:s karaktär, sedan de svåra såren från Fredrikshald tilltagit i värk och gjort honom otjänstbar.
Året förut hade kyrkoherden i Lerbo församling Olof Strand anmält för konsistorium, att Wigelstierna förutom annat oväsende och förargelse underlåtit att låta kyrkotaga sin fru efter hennes senaste barnsäng. Han anbefalldes av översten att inkomma med förklaring. I förklaringen medgav Wigelstierna visserligen, att han var en syndare och ej i alla stycken fullkomlig, men att han alltid sökt att föra ett kristligt leverne och avskydde trätor och förargelse. Han visste sig ej hava gjort något som kunnat väcka förargelse under den allmänna gudstjänsten samt framhöll kyrkoherdens arga och onda sinne.
Samma år han tog avsked brukade och bebodde han kronorusthållet Fröberga i Lunda socken i Södermanland. Han var skyldig 2 000 daler kopparmynt till major Karl Rossfelt och ryttmästaren H. von Schewen och hade sedan skulden var betald ej nog penningemedel till sitt och sin familjs uppehälle. Året därpå begärde han i följd av sin fattigdom och sjuklighet årligt underhåll och pension, och då han dessutom två år före sitt avsked blivit “rörd” av slag i vänstra sidan, föreslog krigskollegium dubbelt fänriksunderhåll för honom, som under tjänstetiden varit en “skicklig och god officer” och gjort “sin tjänst”.