Anders HERLIN

Herlin blev 1711 volontär vid S.R., var 1712 2. förare och befordrades s.å. i november till 1. förare samt bevistade slaget vid Gadebusch. I februari 1714 blev han sergeant, deltog i fälttåget till Norge 1718 och därunder i belägringen av Fredrikshald, där hans gjorda tjänster säges av konungen Karl XII med synnerligen nåd uppskattats. Vid ryssarnas infall i Stockholmskären visade han vid Södra Stäket 1719 berömligt prov på tapperhet och trohet.
Han befordrades till fänrik 1719, beordrades 1721 till en vid Södertälje anordnad jakt för konung Fredrik I, ansågs 1722 som en “skicklig och god officer”. Herlin erhöll sergeants indelning 1723 och fältväbelsindelning 1724. År 1728 degraderades han till gemen på sex månader och dömdes till betalning av ett halvt års lön för sina ämbetsförsummelser, felaktigheter och frånvaro från reg:tet under sex månader i Stockholm samt ställdes 1731 under reg:tskrigsrättens rannsakning. Han hade ännu ej 1733 återkommit till reg:tet och vistades på obekant ort samt erhöll avsked s.å.
Till Stockholm hade han återkommit året därpå och vistades där samt erhöll räknat från 1733 dubbelt fänriks underhåll i stället för 110 daler silvermynt i hemmansräntor, som han gjort ansökning om, men fick 1735 det dubbla underhållet från Vadstena krigsmanshus förvandlat till 120 daler silvermynt räknat från sitt avsked. Han fick under sin livstid behålla skatterättigheten till Lida hemman, som var roterat under Överstelöjtnantens kompani vid S.R. År 1745 levde han, men var död 1749.