Henrik Johan von ESSEN

von Essen började tjäna som volontär vid Livgardet 1688. Han begav sig 1693 utomlands och tog tjänst i Holland vid överste von Tiesenhausens svenska regemente, där han blev fänrik och löjtnant samt bevistade förefallande krigshändelser till 1698. Året därpå tog han anställning som kaptenlöjtnant i Livland och tjänade där som kapten i tio år samt var bl a med vid Riga.
Då Livland 1710 avträddes till Ryssland, blev han tvungen att lämna all sin egendom i fiendens händer och begav sig över till Sverige, där han 1711 anställdes som äldste kapten vid S.R. Året därpå hade han hämtat rekryter till regementet från Södermanland och anlände med dessa i september s.å. till Västergötland, befordrades till major och följde regementet i november från Karlskrona över till Pommern, där han bevistade Stralsunds belägring. Han befordrades i Mecklenburg 1712 till överstelöjtnant och deltog i slaget vid Gadebusch, där han anförde den ena av regementets bataljoner, samt blev sedermera 1713 fången vid Tönningens kapitulation och förd till Danmark, varifrån han lyckades fly till Sverige 1714, där han återfick sin förra beställning vid regementet och deltog i fälttåget i Roslagen.
von Essen deltog 1718 i norska fälttåget och därunder i belägringen av Fredrikshald samt blev i striden vid Södra Stäket 1719 sårad. För sitt förhållande under striden erhöll han överstes karaktär samt ur drottningsn egen källare i present 100 buteljer franskt vin. År 1738 bevistade han som ledamot generalkrigsrättens första session och 1739 utnämndes han till överste och chef för S.R., om vilket han redan vid Södra Stäket fått löfte.